Bokanalys: Romeo och Julia - Shakespeare      

Romeo och Julia är ett romantiskt drama och är ett utav renässansens mest kända verk och en stor symbol för litteraturhistoria. Verket är skrivet av William Shakespeare som var en stor dramatiker under renässansen.

Innehåll
Verkets huvudkaraktärer är Romeo som kommer ifrån familjen Montigue och Julia som kommer ifrån familjen Capulet som båda är barn till två olika familjers huvudmän. Romeo är en ung pojke som beskrivs att vidga sitt liv åt att kärleken men som även beskrivs att vara hans börda. Romeo är den enda sonen till huvudmannen av Montague vilket gör att han blir väldigt hatad av familjen Capulet.

Julia är en ung flicka som försöker göra allt för att uppfylla sina föräldrar herr och fru Capulets önskningar. Redan som fjortonåring ska Julia bli bortgift med Greve Paris av Capulets, det bestämde Julias föräldrar herr och fru Capulet som är väldigt förtjusta i Greve Paris. Det märks att hon blir bortgift emot sin vilja. Andra karaktärer som visas i verket är familjemedlemmar som exempelvis huvudmännen från Capulet och Montigue, där de båda påverkar verkets händelseförlopp på ett mer tragiskt sätt.

Verket utspelar sig runt om 1600-talet under senare renässansen i staden Verona. Man kan se konkreta liknelser i renässansens förlopp och det här dramat. Bland annat så kan man se hur liknelser i samhället som exempelvis att det endast är de rikas perspektiv som speglas i verket och man lämnar de fattiga utanför kretsen. Efter att ha läst om renässansens förlopp så kan man se hur samhällets ideal skulle vara att man var rik med stor makt och framgång, med andra ord ett överklass-samhälle. Man kan även se en slags modernisering i verket som också är ett kännetecken för renässansen. Genom att läsa verket så kan man också se att det hela tiden utspelar sig under samma tid och att händelseloppet inte sker under så lång tid från början till slutet. Verket berättas i en rak kronologi med en tydlig början och ett slut.

Dramats handling börjar med att Romeo och Julia träffas och blir i princip direkt förälskade i varandra. Men både Romeo och Julias familjer är emot förälskelsen och det leder till ett stort upplopp mellan de två familjerna Capulet och Montague. Det skapar kaos mellan som orsakar flertal dödsfall och man lägger skulden på främst Romeo men också Julia. Det resulterar i att Romeo blir utvisad medans Julia får hjälp med skendöd för att sedan rymma iväg, men planen misslyckas då Romeo inte får reda på den och tror att Julia är död på riktigt. Det leder till att Romeo tar sitt liv och när Julia får reda på det gör hon det samma. Ev av de huvudsakliga konflikterna i verket har att göra med äktenskap. Är det rätt att Julia ska bli bortgift med någon som hennes föräldrar valt emot sin vilja eller att på egen hand förälska sig i ärkefienden. Av Romeo och Julias förälskelse så uppstår också en omfattande konflikt mellan släktena som är en stor del utav verkets handlingsförlopp.
Form
Texten skrivs endast i dialogform mellan flera olika karaktärer fullt med kärleksmetaforer och liknelser från bland annat naturen. Exempelvis:

“Flädrar av bly, ljus rök och iskall eld, Vakande sömn med luft till huvudgärd! Så smakar kärlek för en undernärd” - Romeo till Benvolio S.19

“Säg mera, ljusa ängel, du som svävar så praktfullt där i mörkret över mig” - Romeo till JuliaS.44

Textens stil är till stor del ålderdomlig med flera gamla ord i dialogform som helt klart har en stor påverkan och betydelse för verket. Det har också en stor effekt på hur textens innehåll är framfört och för att även framföra budskapet i verket genom att använda sig av det ålderdomliga språket. Shakespeare beskriver inte karaktärerna i boken formellt, utan det är något man får tolka utifrån karaktärernas känslor, tankar och agerande med hjälp av språket i texten. Miljön beskrivs med metaforer som till exempel mörker, solsken och klar himmel. Men metaforer är nästan alltid en överdrift och en illustration av en känsla, så därför är det även svårt att tolka miljöbeskrivningar i texten. Sammanfattningsvis så tyder det på att texten inte riktigt beskriver många saker formellt utan det är något man får tolka utav språket.

Verket berättas ur flera olika karaktärers berättarperspektiv med en parallelhandling där flera situationer från olika synvinklar pågår samtidigt. Verkligheten i boken ses som realistisk då liknande saker med samma tema hände och händer, realism är en verklighet som kan identifieras av de flesta ur en stor grupp. Men som sagt så är boken från en annan tidsepok och realismen från renässansen är inte alls densamma som idag. Trovärdighet är däremot något som man antar eller tror skulle kunna finnas eller ske.

Varför det gick som det gick i berättelsen har till stor del att göra med alla de motiven i texten som i princip påverkade allt det tragiska som skedde. Att till exempel fiendeskapet mellan familjerna i texten påverkade hur Romeo och Julias förelskelse slutade i en stor tragedi. Exempelvis när Romeo väntade på en dom om vad som skulle ske han efter bråket mellan de två släktena, som Romeo ansågs som skyldig för. Beslutet blir att Romeo blir landsförvisad. Det visar att Romeo får skulden pågrund av både en meninglös och onödig fejd av av hat. Givetvis bär Romeo skulden för att hetta till konflikten, men han är inte skyldig för det stora och onödiga upploppet som skedde. Utan det var fejdens förlopp som orskade det. Konsekvenserna i berättelsen visar ett tydligt budskap att kärleken är blind och även fast det finns många typer av kärlek, så kan alla sluta i katastrof. Budskapet är också något som visar varför det gick som det gick i berättelsen och det ger även en bra bild om hur händelseförloppet ser ut. De här budskapet är något som ses väldigt ofta och som man ser i många andra olika verk än idag.

Epoken
Renässansen handlade om modernisering av antiken och man såg tillbaka på medeltiden med mörka ögon. Det man ville ha tillbaka av antiken var främst litteraturen, språket, konsten och det litterära dramat. Antiken var väldigt känt för sin teater eftersom de var i princip på antiken då draman kom till.  De draman som skrevs baserades ofta på mytologi och främmande historia. Man kan också se tydliga spår ur antiken som renässansens litterära drama tog till sig och de två genrerna  tragedi och komedi som sågs väldigt ofta i både renässansen och på antiken. Något annat som kännetecknar anitken är epos som är baserade på myter. Kända epos var illaden och Odyssen som var skriver av Homeros.

Till skillnad från renässansen så var mytologin en stor del av antikens litterära draman. Men som sagt så innebar renässansen en modernisering av antiken som resulterade i en utveckling i samhället och bland annat språket. En sak som skedde under renässansen var att kvinnans roll höjdes. I jämförelse med antiken och renässansen så fick till exempelvis kvinnor även se på teatrarna, vilket de verkligen inte fick göra på antiken och någon som förespråkade det hela var Romeo och Julias förtfattare William Shakespeare. Shakespeares mål var att alla typer av människor skulle ha möjligt att se och tycka om hans draman, både rika, fattiga och kvinnor. Men väl på teatern så var samhällsgrupperna uppdelade och fick varsina platser att se ifrån, de rika fick sitta medans de fattiga fick ståplats. Vilket tydligt visar att det skett en förbättring på renässansen i jämförelse med antiken och även medeltiden, men det var uppenbarligen inte jämställt alls.

Samhälls idealet på renässansen kan tolkas på ett vis där män hade makten i samhället och något som också kännetecknade renässansen var överklasssamhälle. Där idealet var att man skulle ses som rik, mäktig och även visa upp sin rikedom för folket. Av det idealet så gav det konsekvensen att de fattiga lämndes utanför och de levde ett väldigt tufft liv. Det här är alla samhällsideal som kan ses väldigt tydligt i verket Romeo och Julia. Av en tolkning på texten så kan man se att det endast kretsar runt om de rika två familjerna som framhäver ett stort maktskap i verkets samhälle.

Budskapet i boken lyder som sagt tidigare att kärleken är blind och även fast det finns olika typer av kärlek, så kan alla sluta i katastrof. Jag håller helt klart med författarens budskap i verket eftersom att det stämmer in i många olika situationer. Det här budskapet kan verkligen ses var som helst, varje sig att du är i ett lyckligt förhållande eller är lyckligt gift så kan det sluta illa. Boken var utan tvekan förstklassig och det finns inte något direkt man kan klaga på, men något som bekymrade mig lite grann var främst att i förorden i boken så hade översättaren skrivit att språket i boken hade dämpats ner eftersom att den var översatt ifrån ett annat språk. Det är inte något man göra åt direkt, men det är absolut något som påverkar bokens innehåll.

Det finns flera tusen olika verk som baseras på samma tema och motiv som det här verket och det görs till exempel filmer och böcker än idag med i princip samma tema. Så därför skulle helt klart berättelsen varit kapabel till att ha skapats på en annan tid än renässansen, men det hade uppenbarligen setts många skillnader pågrund av samhällsutveckling bland annat. Det skedde tragiska misstag i bokens händelseförlopp som påverkade det tragiska slutet i boken som hade kunna gjorts annorlunda för att få ett helt annat slut, ett positivt slut. Men det hade gett konsekvenser i handlingen som hade säkerligen gjort den tråkigare och mindre känd.
Sammanfattningsvis så är det här verket helt perfekt och är något som har påverkat litteratur historian mer än något annat verk. Om man ska studera litteratur historia så är Shakespeares olika verk ett måste.